”Will you stay or will you go?” En lustigkurre i Hydras ökända hamnbassäng bränner av slagdängan i högtalaren på full volym. Piken är riktad till stackaren som snurrat runt i en halvtimme mitt i bassängen, till allmän beskådan, och försökt få loss sitt ankare från det (de?) andra de lyckats haka fast i.
Svetten rinner. Nerverna brinner.
Det är så lätt hänt just här. Hydras hamnbassäng är trång och livligt trafikerad av yrkestrafik som taxibåtar, turistfarkoster och färjor. På samma trånga utrymme ska dessutom alla fritidsbåtar vars besättningar jättegärna vill in till den mytomspunna ön få plats. I hamnbassängen ankrar vi därför Mediterranean style mittemot varandra på 6 meters djup. Det är upplagt för korsade ankare – och sådana har invånarna sett hundratals under båtsäsong efter båtsäsong.
Vad gör en skeppare då (om) när han eller hon står inför faktum att stålet i botten sitter stadigt fasthakat i skepparkollegans mittemot i hamnbassängen? Det finns ett trick, bra att kunna, som handlar om att fästa den andra båtens ankarkätting vid ens egen knape med hjälp av en tamp medan man lirkar loss sin egen kätting.
Det allra viktigaste däremot är att behålla lugnet och vänligheten. Du är inte den första. Absolut inte den sista. Staden Hydra är en juvel. Hamnen Hydra är ett monster värt namnet och hon slukar ankare till frukost.
Men i morgon är din pinsamhet glömd och övertagen av någon annan skepparstackare. Och din klämma är som en graviditet. Ingen har ännu blivit kvar därinne … Huvudsaken är att du i panik och skam inte ställer till det ännu värre för dig och för andra. Håll handen borta från gasreglagets extremlägen är ett annat bra tips.
Dessutom finns det en lokal dykare, som lever på allas kättingtrassel.
Han hänger runt hamnen under säsongen och har simmat ner och hakat loss ankare säkert tusen gånger om vid det här laget till priset av 150 euro. Har du att göra med en hygglig typ mittemot splittar ni summan.
Signatur ”Been there, done that”.
Hydra är ett monster värt namnet och hon slukar ankare till frukost