Cykla i Poros i oktober

Att cykla i Poros är ett bra sätt att ta sig lite längre bort från hamnen. Det funkar särskilt bra på hösten när temperaturerna svalnar. Upptäckter väntar bakom nästa krök.

I oktober pryds sluttningarna på många av de karga grekiska öarna av blommande vild cyklamen.

Den forfarande ljumma havsvinden sveper över tempelruinerna på ön Poros i Saronida, uppe på bergen ovanför staden med samma namn.

Det var lite tufft att cykla upp hit, och vägen ner skulle visa sig vara ännu mer spännande när elcykeln satte en hiskelig fart genom höstlandskapet. På tempelkullen är det ändå fridfullt.

– Men … står det inte Berit!?

Bokstäverna på minnesplattan uppe på tempelplatsen formar otvetydigt ett nordiskt namn. Det grekiska alfabetets ”My” och ”Phi” blir nämligen just det hårda b-ljud som saknar en egen bokstav.

Hon måste väl ändå vara svensk!

Berit

You will always be in this sacred place

as well as in our hearts.

Your friends.

Mycket riktigt. Plattan är en tribut till den svenska arkeologen Berit Wells, som i decennier levde och verkade i Grekland. I de trånga gatulabyrinterna som slingrar sig uppåt bakom stadskajen finns det faktiskt också en gata som bär hennes namn.

(Ta det som en utmaning att hitta den ifall du är där!)

Berit Wells var bland annat direktor för Svenska institutet i Aten – den första kvinnan på den posten.

Sin sista utgrävning ledde Berit på Poros (det gamla Kalaureia) under åren 1997 till 2009.

Ortsborna är väldigt stolta över Poseidontemplet, fastän det långt ifrån kan mäta sig med de mest berömda ruinerna.

Den första utgrävning i Grekland som gjordes av svenska arkeologer gjordes här, i slutet av 1800-talet. När Wells fick möjligheten att fortsätta hundra år senare tvekade hon inte. Under hennes ledning frilades interiören som dittills legat orörd.

Särskilt intresserad var den skånska bondedottern av vad tempelbesökarna åt, vilka växter de använde och hur deras religiösa vanorna tog sig uttryck. Det var något hon inspirerande berättade om på utgrävningsplatsen, enligt sina elever, läser vi en postum festskrift hon aldrig hann läsa.¨

Tragiskt nog rycktes hon nämligen bort allt för tidigt efter att ha förlorat kampen mot en allvarlig sjukdom.

Men Poros minns henne fortfarande.